saknaden

Inget kan beskriva den fysiska smärta jag får av saknaden.
Det känns som om hela min kropp ska sprängas vilken sekund som hellst.
Varje dag tänker jag minst en gång på saknaden men oftast mer, men dom här dagarna som jag trodde skulle försvinna med tiden kommer och går som dom gjort sen dag ett.
Idag är en sån dag.
Ena stunden ligger jag och vrider mej av smärta och kan inte sluta gråta, andra stunden kan jag sitta som här vid datorn och bara känner mej tom, även fast jag vet att alla känslor är där så är jag bara tom och så finns det stunder som jag bara känner smärtan jag får av kramperna som jag har för saknaden.
Ingenting kan fylla det tomrum som finns.
Jag vet att folk inte förstår och kanske tillomed tycker att jag verkar känslokall ibland men de är saknaden som gör att jag inte kan ta in människor i mitt liv, jag har min vägg, och den kommer ingen förbi.
Jag har inte alltid varit såhär.
Det fanns en tid då jag kunde andas utan att behöva ta i, då jag kunde le och verkligen mena det, då jag alltid hade nån att berätta allt för.
Jag har bra dagar också tack vare min son och dom har blivit betydligt fler.

//lollo

mraz

I won´t worry my life away, not today.

- Jason Mraz


RSS 2.0